Om oss på bedas

Jag kallas Beda och min stora passion i livet är hundar. De har alltid varit en stor del av mitt 56 åriga liv och de får mig att må så bra. 
När jag växte upp så hann vi med en Foxterrier, en Mellanpudel, en Bordercollie och en Yorkshireterrier innan jag flyttade hemifrån. Hela min uppväxt bönade och bad jag om att få en egen Golden Retriever, det var min högsta önskan. Men min pappa sa bestämt nej, "det får du skaffa dig när du flyttar hemifrån" var svaret. Och mycket riktigt så hann det inte gå så många år innan han kom hem, min guldpojke Richie, lyckan var total!!
Sen dess så har det blivit fler Golden, en Springer Spaniel, två blandraser - en tax/pointer och en springer/wachtel. 
Nu finns det en 9-årig Jaktgolden som heter Milton, en 7-årig Jaktlabrador som heter Zorro, en 3-årig Jaktgolden som heter Falcon och sista stjärntillskottet är en jaktlabradorkille som kom till oss den 7 Maj -24, då han var 2 månader gammal och han heter Buddy. 
Milton och jag har tränat och tävlat väldigt mycket. Han är Lydnadschampion och i Elitklass apportering och jakt. Vi har även tagit några rundor i Rallylydnad och är där i avancerad klass. Tyvärr fick Milton epilepsi när han var 5 år, så det har stoppat våra tävlingsambitioner vidare. Han lever nu ett härligt liv där han får göra det han helst vill....vara med på olika jakter här hemma där han ej behöver ut och apportera i vattnet. Milton är ju också min fina arbetskamrat som är den som välkomnar och tar hand om nya dagishundar, är med på kurser och visar olika moment och är en fantastiskt diplomathund där vi jobbar som ett team.
Med Zorro har jag tränat och tävlat i jakt/ apportering där vi är i Öppen / Elitnivå. Zorro har en enorm Jaktlust och därtill mycket nerv, vilket har gjort att han har svårt att hålla ihop och tränas ihop med andra hundar, tror det är konkurrensen och impulsiviteten som gör att jag inte kan lita på honom i dessa situationer. Så av den anledningen har jag fått ta det beslutet att ej utsätta honom eller andra hundar för det.
Jag tycker det är lite sorgligt då både Milton och Zorro är fantastiskt duktiga och vi hade tränat upp oss under många år och man vill då bara njuta av deras kunskaper, vårt samarbete och liksom skörda frukten på träningar & tävlingar. Men Zorro likt Milton älskar att vara med på våra jakter och när det händer på riktigt, så de sörjer nog inte som jag och det känns skönt att veta. Vem har sagt att det ska vara lätt och bara gå på räls med dessa levande fyrfotingar?!
Med Falcon tränar jag mest jakt, men har även blivit lite lydnad och bruks. Vi har nu tävlat 1,5 år inom jakten och är i Öppen klass, Vi har också fått förstapris i startklass lydnad och blivit uppflyttade till Klass 1. Falcon är nu också introducerad i den praktiska jakten och det är så härligt att se hur hans självförtroende har växt när han nu lätt tar sig an skammade gäss. Ju mer vi tränar ihop desto fler kvalitéer hittar jag hos denna guldgosse:)
Lille Buddy och jag håller just nu på att lära känna varandra och skapa en stark och trygg relation att bygga vidare på.                                                                                                                   Vad jag kan se hos Buddy än så länge är att han är en pigg, glad och nyfiken liten kille, men också självständig och har inga problem att gå och lägga sig för sig själv. Han har än så länge en fin balans mellan att vara av och på.                                                                                                                                                                                                                                                     Buddy har fått spendera mycket tid i bilar så han blir trygg där, då han kommer få åka med och tillbringa en del tid i bilen då de äldre hundarna ska ut på sina aktiviteter, där får han då också tillfälle att miljöträna och se sig om på nya platser i sin egen takt.
Hundar är som sagt en väldigt stor del av mitt liv. Jag "har" inte hund, jag "lever" hund. De är med mig i livet hela tiden och det är så häftigt med den konversationen man har med dom genom signaler och kroppsspråk. De är helt fantastiska på att försöka förstå oss och känna av hur vi mår och att vilja vara oss till lags. 
Jag har i mitt liv alltid tänkt att är det något mer jag ska arbeta med så är det med hundar. Och när sen ett hus på tomten blev ledigt så föll polletten ned och magkänslan infann sig. Det är nu eller aldrig som jag ska öppna hunddagis och kunna hjälpa familjer som har svårt att få ihop tiden och som dras med sitt dåliga samvete för att hunden är ensam hemma alldeles för länge.
Tack vare min hjälpsamme och stöttande sambo Peter som också älskar hundar och använder dom i sin jakt, kunde min dröm bli verklighet.
Jag tycker också det är väldigt givande att kunna hjälpa andra ekipage i träning och utveckla både hund och förare mot de mål de har. Samt nu även få chansen att tillsammans med Milton hjälpa andra ekipage i hundmöten / hundspråk som diplomathundsekipage.